Min första klinik startade jag i Södertälje 1988, fortfarande student på skolan. Jag brukar tänka att efter 33 år som kliniskt verksam naprapat och med över
58 000 behandlingar så skulle jag välja samma bana igen om jag var yngre och skulle välja vad mitt livs kall skulle vara.

Jag har alltid varit intresserad av att bli så bra det går att bli, oavsett vad det handlar om, hockey, arbete, studier. Om man ska göra något så är det ju lika bra att göra det bäst, eller som min pappa alltid har sagt till mig, ”ingen kommer ihåg den som kom på andra plats!”

Jag vet att detta synsätt har präglat mig under hela min resa. Jag har haft turen att få vara med och utvecklat naprapatin i Sverige till det den är idag, Sveriges största yrkesgrupp inom den manuella medicinen. Jag har i flera perioder arbetat i naprapat förbundet styrelse, både som sekreterare och ordförande, varit med och tagit fram den värdegrund som en hel yrkeskår arbetar utifrån. Den största belöningen har varit att få arbeta med fantastiska personer i detta uppdrag, men att också bli utsedd till årets naprapat och blivit tilldelat ett fantastiskt stipendium i Robert Möllers anda och väldigt få förunnat, och för det är jag otroligt stolt och ödmjuk inför.